Sarek 2023

Även denna sommar var jag intresserad av av att vandra i Sarek (2023).

Jag vandrade från Kvikkjokk genom Pårek – Rapadalen (Södra sidan, ”The dark side”) – Sarvesvagge – Luohttolahko – Njoatsosvagge.

Onsdag 12 juli.

Jag startade i Kvikkjokk och det var varmt, mycket mygg och andra som bromsar och getingliknande flygfän. Jag vek av från Kungsleden och in mot Pårek och vadade ett ställe där det fanns stenkistor. Förr i tiden tror jag att man kunde hoppa på dom, men nu var dom ganska risiga. Efter vadet fanns det okej tältplatser där tältade jag och där var det också två stycken finnar som fiskade Röding. Efteråt när jag tittar på kartan tror jag att fisket inte var lagligt. Det är ju innanför Sareks Nationalpark.

Torsdag 13 juli

Jag vaknade tidigt den morgonen. Eftersom det var ganska så fint väder så låg solen och lyste mot tältet tidigt på morgonen och då blev det ganska så varmt i tältet. Så det gick inte att sova. Så jag vaknade mellan 5 och halv 6 på morgonen och gick nog upp vid 6 på morgonen. Det var en fin dag. Jag tittade lite på Axel Hambergs forskningsstation lite grann och gick sen vidare genom Pårek. Efter Samevistet fanns det hjulspår vid spåren som var utmärkta på kartan. Jag tänkte först ta genvägen över bergen, men jag ändrade mig när jag såg det i verkligheten och gick runt istället. Det tog sin tid. Men jag kom till Gådokjåhkå-bron iallafall. Som var min plan för dagen. Jag gick över bron och lite till och slog upp tältet ca 20 m från en bäck.

Fredag 14 juli

Det regnade lite grann på natten. Jag kom iväg ca 8 på morgonen. I början gick det bra som kom det blötmarker blandat med en massa viden. Nu vandrar jag i Södra sidan av Rapadalen även kallad ”The dark side”. Jag hade en plan om att vandra högt upp, men jag vandrade hela tiden för låt ner. Men jokkarna var ganska så torra, så det var inte så stor besvär med dom. Men när jag kom till Bielloriehpjågåsh så jag också där för lågt ner och jag försökte att klättra ner i branten till jokken, men upptäckte att det var livsfarligt. Så jag gjorde vadet längre ner istället. Innan jag letade mig neråt så såg jag minst 2 st älgar beta ungefär där jag skulle vada. Nu var planen att vandra lågt ner och det fanns bra stigar intill Rapaälven. Ibland försvann stigarna och ibland var det andra hinder som viden och blötmark. Men plötsligt dök stigarna alltid upp igen vart man än var i ”The dark side”. Jag vandrade till där Bielloriehppe har en jokk innan jag slog läger för natten.

Lördag 15 juli.

Rapadalen är mycket vacker på sina ställen. Mot slutet av dalen innan ”Rovdjurstorget” kom jag upp på stora upphöjningar, ungefär som ett litet berg. Där fanns det mycket stora och höga stenar. Man kan tänka sig att de här stora stenarna har dunsat ner från berget för mycket länge sedan.

Det var en vacker plats. Sen gick jag förbi ”Rovdjurstorget”. Namnet har myntats av att några forskare hade sett spår av de fyra rovdjuren på samma plats och tid. Men jag gick förbi torget på högre höjd. Jag tyckte att det var svårt att hålla sig lågt nere. För mina stigar letade sig oftast uppåt och ibland neråt. Sen gick jag in i Sarvesvagge. Där var det mycket blötmark och viden, så det fanns fördelar att gå upp lite på höjd där med. Men skogen där lutade mycket. Jag kallade den för ”den lutande skogen” De stigarna slingrade sig också upp och ner ibland. Sen kom jag till en fin rastplats. Jag funderade på att slå upp mitt tält där. Vid Gaskasjågåsj heter jåkken där. Men efter ett tag ville jag fortsätta lite till och hittade en bra tältplats på en liten upphöjning eller berg vid Noajdevallda.

Söndag 16 juli

Dagens plan är att vandra uppåt i Noajdevagge från ca 600 möh upp till högplatån på ca 1244 möh som heter Luohttolahko. Noajdevagge var vacker och fin. Men det tog lång tid att komma upp på högplatån. Uppe på högplatån började det att ösregna iskallt och ibland hagla. Så jag försökte att skynda mig igenom högplatån. Däruppe såg man glaciärer på nära håll. Jag tror att jag var som närmast 600 m från en glaciär. Jag hamnade i lite fel kurs så jag fick gå ner i skogen. Jag hade tänkt att ta höga vägen tillbaka, men jag skyndade mig nog lite i regnet så jag fick ta låga vägen genom Njoatosvagge. Jag hittade till slut en tältplats långt nere i skogen. Det hade ösregnat hela tiden under nervägen. Sen blåste det hårda vindar på natten och regnade. Min sovsäck blev blöt och flera av mina kläder blev blöta. Den natten frös jag.

Måndag 17 juli

Nästa dag småregnade det lite på morgonen, men ibland kom solen fram. På kvällen var det ganska så skapligt väder. Jag gick genom Njoatsosvagge. Den dalen påminner lite grann om Rapadalen med sina konstiga stigar överallt. Man hittade stigar intill älven som plötsligt slingrade sig uppåt. Ja, jag hittade mig uppåt i bergen igen och där uppe fanns det vita kryss-stolpar som man kunde följa en bit. Jag skulle behöva vada Sähkokjåhkå, men det gick inte att vada där där stigmarkeringen fanns på kartan. Den var för strid. Man får göra det längst nere i dalen istället. Jag tänkte först tälta, men kom på att min sovsäck var blöt och jag frös. Så jag ringde fjällräddningen som hämtade mig. Så jag avbröt vandringen. En eller två dagar tidigare än tänkt. De sa att det var bra att jag ringde. I regnstormen som var hade ett par dagen innan också blivit hämtade med helikopter i ungefär samma område. De skjutsade mig sen till Årrenjarka fjällby. Där fick jag ett hotellrum och tog en varm dusch och fick ligga i en fin och varm säng.