Ritsem – Saltoluokta, Sarek nationalpark

Måndag

Jag har länge velat vandra genom Sarek i min Bucketlist. Så den här sommaren 2021 blev det av. Det här har jag planerat i över ett år. I mitten av juli åkte jag med nattåget från Småland till Gällivare. Med i min kupé fick jag sällskap av två stycken danska kvinnor. Tror att det var mor och dotter. De skulle vandra från Abisko till Nikkaluokta. Innan vi steg på nattåget i Stockholm så var tåget redan ca 40 minuter sen. De sa att de skulle köra ikapp det över natten, men så blev det inte.

Tisdag

Tåget blev bara mer och mer sen. När vi kom fram till Gällivare så var tåget ca 2 timmar sen. Men de hade beställt en buss där för dom som skulle vidare med bussen. Men den bussen släppte vara av oss i Vietas och där fick vi vänta i 2 timmar. Sen sa dom att den tänkta buss som skulle komma hade fått punktering. Så den ordinarie bussen körde oss vidare.

Äntligen kom vi fram till Ritsem. Det blåste och var lite kallt. Vi åkte med båten Storlule över Lulevatten till Akkastugorna. Några med på båten skulle springa den sträckan jag tänkte gå.

I Akkastugorna frågade jag värden och hur han trodde vattenståndet var i Sjnjuvtjudisjåhkå. Han trodde att det var ganska så torrt och att det är flera som har gått där under veckan. Så jag tog en chansning och gick genvägen via Sjnjuvtjudis och Ahkka. I efterhand skulle jag nog gått hela vägen runt i stället. Skulle kanske ha tjänat lite på det också tidsmässigt. Det var en lång kväll och vandrade länge för att försöka att plocka in lite tid som man har förlorat.

Onsdag

Jag hade satt upp tältet mellan de två bergen någonstans vid sjöarna och det var en vacker utsikt där. Sen hittade jag inge direkta stigar och det var liksom blötmarker och vegetation. Sen kom jag till Sjnjuvtjudisjåhkå och skulle vada den. Den var stor och väldigt strid. Jag tog en chansning och vadade ungefär vid en kåta och fick nästan ett riktigt bad i den strida strömmen. Jåkken nådde ända upp över naveln på mig. Det var fint väder och jag försökte att torka upp mig en stund och hämta andan i det fina solskenet. Jag kom inte så långt den dagen och jag var var trött. Så jag satte upp mitt tält en liten bit från fyra stycken andra hade satt upp ett tält. De presenterade sig och sa att de var från Polen.

Under kvällen märkte jag att jag hade glömt laddsladden som man sätter i powerbanken hemma. Så batteriet dog ut snabbt sen. Så jag kunde inte mer navigera med GPS. Så jag fick navigera efter kartan istället och det gick oftast bra ändå.

Torsdag

Det var mulet den dagen och regnade ibland. I början av dagen skulle jag vada Smajlajåkhå och jag tyckte att det var ett svårt vad. Men då kom polackerna och jag hängde med dom över. Sen gick jag själv och kom först fram till Skarja och träffade de där springande ungdomarna. De tältade i Skarja. Det gjorde jag med först. Men efter en stund när jag hade vilat ville jag vidare. Det blåste lite för mycket där med. Så jag tog ner tältet och drog vidare. Jag kom till Måtujågasj och letade länge efter att vada jåkken. Men gav upp och tänkte ta den på morgonen istället. Den natten blåste det nästan storm hela natten och högg tag i tältet hela tiden.

Fredag

Jag hittade tillslut ett vad ställe längre ner och likadant Tjåggnårisjåhkkå. När jag började att närma mig Snavvavagge så var det massa vegetation igen och höga videbuskar. Det blev rätt så brant del där man fick klättra. Ganska så läskigt, men jag hade tur med vädret. När man hade kommit upp så gick man genom en dal som var väldigt vacker med sjöar och massor av bäckar som slingrade sig runt. Jag hittade en väldigt vacker tältplats där man kunde se ner i Rapadalen. Det luktade ganska gott när man närmade sig Rapadalen. Det luktade pollen.

Lördag

Den dagen kom jag ner i den berömda Rapadalen. I dalen var det hög vegetation och björkskog. Man kunde se Rapaselet vid sidan. Jag så en stor älg kommande emot mig. När den såg mig stannade den och lade sig ner för att vila. Jag stod där en stund, men jag skulle vidare så jag hittade en väg en bit bredvid den. Jag var nog ca 10 – 15 meter från den. Det fanns fina lägerplatser i Rapadalen. Vid en av dem tog jag lunch. Sen fortsatte jag och träffade två tyskar tror jag och de berättade att de hade gott ”höga vägen” och hittade ingen stig, men de tog sig ned i alla fall.

Jag hittade stigen upp för björkskogen och den sneda stigen mot renvaktarstugan var så liten. Och försvann ibland och kom tillbaka. Ovanför trädgränsen så irrade jag runt där uppe tills jag hittade en tältplats.

Söndag

Jag följde skoterspår, men någon renvaktarstuga så jag aldrig där. Ett vad Lulep Vassjajågasj tyckte jag också var tufft och efter det var det brant uppför Där uppe träffade jag på två stycken och de berättade hur de hade haft det och de tyckte att stenskravlet vid Gierdogiesjtjåkkhå var tufft och det var det säkraste alternativet och undrade hur de andra alternativen kunde vara då. Den dagen blev jag yr. Där uppe följde man bergen och jag följde ju papperskartan och märkte att det blev fel.

Sen kom jag på att jag har ju kompass och då såg jag att man skulle ju gå tvärtom åt andra hållet istället. Vid Gierdogiesjtjåkkhå var det som jag gick åt fel håll. Men jag hamnade rätt tillslut tack vare kompassen. Jag tältade den natten nere vid korset av Gierdogiesjtjåkkhå.

Måndag

Nästa dag var det lite enklare att navigera till Skierffe. Där gick det bara uppför ända till toppen. Där var det mycket vackert och man såg stora delar av Rapadalen. Sen vände jag neråt och den var en lång väg neråt mot Aktse. I Aktse kände jag mig trött och ville vila ut mig. Där kunde jag låna en laddsladd och ladda min mobiltelefon. Här träffade jag en dansk som också hade vandrat samma sträcka, solo och samtidigt som jag. Han såg mitt tält i Ruothesvagge. Han tältade en bit bort från mig. Vi tyckte både att det var tuffare än vi hade föreställt oss.

Tisdag.

Sen gick det uppför och ovanför Aktse fick man täckning och kunde surfa för första gången på en vecka. Jag fick ringa på båten Svijjne som skulle köra över mig till Sitojaure. De hade en extra tur och om jag skyndade mig så kunde jag få åka med den båten. Så jag skyndade mig ner. De trodde nog inte att jag skulle hinna, men det gjorde jag. Jag tog lunch vid en Raststuga och gick vidare. Jag kom till Saltoluokta sent och tältade en bit ifrån.

Onsdag

På morgonen gick jag till fjällstationen och åt frukostbuffe.

Onsdagen var en resdag då jag tog mig till Gällivare och åkte hem till Småland.

På nattåget mot Stockholm stannade de och de trodde att det var en spricka på spåret. Men det löste sig och de kunde åka vidare. Men vi blev en timma sen i Stockholm och jag hann faktiskt med mitt tåg som jag skulle vidare med.

Natt ute

Inför sommarens äventyr, så har jag uppgraderat lite friluftsprylar som jag provar lite grann. Igår åkte jag ute till ett vindskydd i Småland. Det var fint väder och varmt. Hörde olika slags ugglor bland annat Kattuggla och Berguv (tror jag) och Göken hörde jag ofta. På natten tystnade det mesta. Ibland hörde man ugglor och kossorna på andra sidan av sjön. Vid soluppgången hördes en massa fåglar sjunga.

Höga kusten

Det blev ingen Sarek sommaren 2020. Men jag planerar inför sommaren 2021 istället. Sommaren 2020 vandrade jag på Höga kusten. Jag kan berätta lite kort om den vandringen.

Jag tog nattåget upp till Härnösand.

Onsdag 15/7

På morgonen kom bussen som skulle ta mig till Hornön. Där börjar vandringsleden.

Först började jag med att äta frukost, fylla på mina vattenflaskor och göra toabestyr. Sen gick jag iväg. Ångermanälvsbron är det första man ser och den är stor och mäktig. Landskapen var mycket varierande och kändes som det var mycket långt och ganska tufft med alla backar upp och ner hela tiden. De var branta och långa. Emellanåt var det mycket fin utsikt med.

Vid Kulberget var det vacker utsikt och vindskydd. Där vilade jag mig. Redan från starten träffade jag på tre stycker Norrlänningar som jag pratade med under större delen av vandringen. Stötte på dom hela tiden.

När jag har vilat mig vid Kulberget, så vandrade jag vidare och gick igenom ett landskap nära kusten och där fanns massor av spår när inlandsisen drog förbi. Så det var ganska så stenigt där.

Tillslut kom jag fram till ett mysigt och fint område och närmade mig rastskydden och tältplatserna som hette Fjärdbotten.

Det var även en badplats där, men där flöt det omkring alger så jag ville inte bada där. Där fanns flera stora raststugor också som man kunde sova i. Men ingen ville bo i dom. Först tänkte jag bo i en sån. Men upptäckte att där fanns det gott om mygg och sen hörde jag getingbon. Så jag blev störd när det började att skymma. Så jag satte upp mitt tält fort. Mitt på natten hörde jag ett stort brak i skogen. Ja, det var nog något stort djur. Kanske älg, inte vet jag.

Torsdag 16/7

Hela veckan var det solsken och fint väder. Jag packade ihop och gav mig iväg ganska så snabbt på morgonen efter en massa kaffe så klart.

Det var brant uppför länge. Tillslut blev det ännu brantare och jag kom upp till ett berg. Sen gick det nerför. Jag träffade på någon när jag gick nerför som bar på en cykel. Tillslut kom jag fram till en väg och träffade på Norrlänningarna igen. De gick snabbare en vad jag gjorde så tillslut så ville jag gå i min egen takt sa jag. Men vi träffades igen på kvällen vid camping-området i Gavik. Jag började att känna mig sliten och trött och funderade ut en plan att nästa dag bryta och ta bussen en bit till Skulebergets nationalpark. På kvällen åt vi, pratade och spelade Chicago. Det var en stor och fin campingplats där det fanns duschar, toaletter och sånt.

Fredag 17/7

Det var bara fint väder när jag vandrade på Höga kusten-leden. Inte mycket att säga om första etappen. Nästa etapp så försvann leden någonstans och hittade mig in bland höga blommor och buskage och planerade att korsa så att jag hittar tillbaka till leden på något sätt. Det var nog dåligt utsatt, för jag mötte ett par andra som hittade in på min stig, så vi hjälpte lite varandra att hitta rätt igen. Den här sträckan var lång. Tillslut kom jag fram till Ullånger. Där hade jag planerat att ta bussen till Skuleberget. Jag började känna mig rätt så sliten av de långa etapperna, varmt var det och kortbyxorna gjorde sår i ljumskarna. Så jag hoppar över några etapper.

På bussen glömde jag bort mina vandringsstavar. Bussen släppte av mig på motorvägen. Det var en hållplats där och man fick korsa motorvägen. Men det är inte lika mycket bilar där som i södra Sverige.

Jag hittade campingplatsen och det var en fin och trevlig plats.

Lördag 18/7

Jag traskade iväg när jag var klar och gick genom skog och sen en bit på grusväg innan man kom fram till Skuleskogens nationalpark. Vid ett ställe fick man välja att går rakt fram eller bestiga Slottdalsberget och jag valde att bestiga berget. Där uppe var det vacker och man hade en mycket fin utsikt. På nervägen blev det mycket brantare och snabb nerväg. Men det gick bra. Sen gick jag genom slottsdalsskrevan och sen gick det nerför. Det fanns ett stort tältplatsområde där besökarna hade en massa ved som de kunde ta av och göra eld på iordningsställda eldstäder. Men jag valde att fortsätta till ett annat ställe vid utkanten av nationalparken. Där var det trångt, men jag knep en bra plats.

Söndag 19/7

Idag promenerade jag till Köpmanholmen och valde att avsluta där. Där tog jag bussen in till Örnsköldsvik, där fick jag ett rum på ett vandrarhem.

Fjällvandra i Sarek

Nu har jag ändrat mig igen inför sommaren. Nu är jag sugen på att vandra solo i Sarek istället. Det är första gången som jag vandrar där. Sarek är ”Europas sista vildmark”, sägs det. Jag tänkte börja från Ritsem med båt eller helikopter till Akka och sen vandra  genom Ruohtesvagge och Rapadalen till Aktse och där helikopter till Saltoluokta. Ja, det kommer att bli ett riktigt äventyr.

Vandringen börjar nog om en månad i mitten av juli. Jag såg faktiskt lite Sarek i min förra vandring då jag vandrade från Vakkotavare.

Här ser man in mot Sarek. Akka till höger i bägge bilderna och till vänster Sarekmassivet som är nästa högsta berget i Sverige.

Sugen på fjällvandring 2020

Det blev ingen fjällvandring det här året, så nu siktar jag på en ny fjällvandring 2020 och med en ny rutt. Det kommer att bli en häftigt och annorlunda fjällvandring tror jag. Jag tänkte fjällvandra omkring Kebnekaisefjällen och börjar i Nikkaluokta och där ifrån gå off-trail mot Kaskavagge och sedan mot där den berömda ”Trepass-leden” (Jojo-leden) går. Istället för tre passen så blir det två pass som jag går. Jag går vidare mot Tarfala och sen Kebnekaise fjällstation.

Här ovan är från fjällvandringen 2018, Kaitumjåkka och Tjäktjavagge (Vy mot Sälka).

Resan till Sydney

Nu var det ett tag sedan som jag sist skrev i min blogg. Under mars månad besökte jag och min farsa min bror som bor i Sydney som ligger i syd östra Australien vid Stilla havet. Vi var där i 2 veckor. Jag brukar skriva anteckningar under resorna. Den här gången gjorde jag inte det, så jag skriver direkt ur minnet och bilder som jag fotograferat.

Flygresan dit tog ca 22 timmar och vi mellanlandade i Singapore. Först åkte vi tåg till Kastrup. Varje flygning brukar jag tycka är olika. När vi skulle stiga från Singapore till Sydney så direkt när vi lyfte så gjorde den en skarp sväng, lite kusligt och när vi landade i Sydney var det mörkt och då flög vi över havet och in mot land. Flygplatsen låg precis vid havet, direkt vid kanten på land var landningsbanan och jag tyckte det var lite vingligt och planet studsade och halkade lite fram och tillbaka. Men allt gick bra. De där automatiska passkontrollerna fungerade inte för mig varken när vi kom eller skulle åka hem, så det fick skötas manuellt istället.

Vi var där då deras höst började, så det regnade en hel del. Men när det inte regnade så steg temperaturen fort och då blev det nästan direkt 30 grader. Någon eller några dagar var det ca 34 grader. Men dagarna då det regnade mycket så var det ca 20 grader. Luften var fuktig och härlig. I Sydney såg vi Opera house, Botaniska trädgården,  China town, en dag åkte vi med postbåten som levererade post till öar i en flod, Sydney Harbour National Park, Kangaroo zoo, en dag åkte vi till Blue mountains och vandrade omkring där och så klart besökte vi lite stränder som Bondi beach, Tamara beach, Bronte beach, Collins flat beach och Manly beach. Där vid havet var det stora vågor så man fick bara bada där flaggorna var uppsatta.

Så här Ser Sydney ut från en ganska så fin vy tycker jag själv. Här ser man Opera house och Sydney Harbour Bridge. Dom andra är från Syndey Harbour National Park och man kan se ut över Stilla havet.

 

Nedan bilder är från när vi gick över Sydney Harbour Bridge och vi var på Sydney’s äldsta pub och vi var i China town och åt.

När vi var i Blue Mountains, näst sista bilden ser man ”The Three sisters” och vi var ute på den första ”tanden”. Där fanns en bro över dit.

Bondi Beach, Manly Beach och Collin’s Flat Beach

På St Patrick’s day fick jag en hatt i baren när jag beställde Guinness och vi var på Kangaroo zoo också.

 

 

Fjällvandring från Vakkotavare – Nikkaloukta sommaren 2018

Under sommaren 2018 tänkte jag först att åka till Barcelona, men jag hade mindre pengar än vad jag trodde och tänkte att det blir något billigare att fjällvandra igen.

Vill du läsa om mina äventyr så har jag en annan blogg som kanske har längre versioner men med mindre bilder.

christianzoe

Med den här berättelsen blir nog som på mina andra blogg, men med fler bilder.

10/7

På tåget mot Gällivare träffade jag ett par som skulle vandra omkring Abisko, sen skulle de vidare till Narvik. Ett annat ungt par skulle vandra från Kvikkjokk till Ritsem. En gammal dam satt också med i kupén på 75 år. Hon skulle vandra omkring i Abisko och drack rosévin. Hon snarkade högt hela natten.

11/7

Nu sitter jag på bussen mot Vakkotavare och det är strålande solsken och varmt. Så åtminstone idag ser det ut att vara fint väder.

Det blir mer bilder snart när jag får tid.

I Vakkotavare gick det brant uppför länge sedan flackade det ut lite. Sedan neråt till en flod. Jag blev trött och tältade där. Men jag trivdes inte där, så jag tog roddbåten över vid 12-tiden på natten och satte upp tältet där istället. Det var klart väder, men jag såg en rak regnbåge i fjärran, när jag rodde över. Synd att jag inte fotograferade den.

12/7

Det gick brant uppför även idag och flackade sedan ut lite. Jag blev dålig i magen och det gick och spände fram till jag kom till nästa station. Solen har bränt på under alla  dagar på nacken och armarna och har blivit stucken av flugor och bromsar. De är överallt. I Kaitumjaure tänkte jag först fortsätta men jag stannade där på pga av magproblem. I Kaitumjaure tog jag en bastu. Bastun var härlig och man kunde sätta sig och kyla av sig ute ibland mellan varven. Vad härligt det var. Det fanns även en badplats en bit från kaitumjaure och tog även ett litet dopp där med.

13/7

Nästa dag var magen bättre och vägen mot Singistugorna var fin och vacker. Jag vilade vid stugorna i 2 timmar innan jag begav mig till Durlings leden och ville se hur det var där mellan bergen mot Sydtoppen. Nu har jag tältat i Singivagge på 1080 m höjd. Lite kallt och blåsigt. Svårt att sova och har bäcken som ljud i bakgrunden.

14/7

Jag gick upp på morgonen och gick upp på stenarna, men hade svåra problem att komma över jokken, men det gick i sista stund innan det blev för brant och snöfälten började att komma.

Jag kom upp till tältplatserna och började att kliva upp, men tyckte att det var för otäckt och jag vågade inte prova att gå över snöfälten innan man skulle skråa. Det var för varmt och otryggt. Såg inga människor. På hela tiden där mellan bergen. De ända jag såg var precis när jag kom och skulle sätta upp tältet. Så jag gick ner igen, packade ihop mina grejer och gick mot Kebnekaise fjällstation. När man skulle gena mot stationen så gick det uppför. Jag stannade vid en fin liten sjö, men grund. Jag testade och hoppade i och försökte att simma, men foten stötte emot botten av sjön. Så det blev ett litet dopp bara. Det är var ett trevligt ställe som jag tältade på. Lugnt och lite skvalpande i bakgrunden.

15/7

Dagen efter gick jag mot stationen och tyckte att det här var en vacker sträcka med intressanta berg.  Ja, alla bergen är magiska och fullt av järnmalm. Det ser ut som att de bara står och rostar, ibland ser det sagolikt ut och man funderar en hel del på hur allt kunde formas under tiden och ser spår av tidens rand. När jag närmade mig Kebnekaise fjällstation ser man små berg. Efter att ha sett höga berg hela tiden står där små berg som ser ut som små troll. Det ser ut som troll som förvandlades till sten och slutade att växa. Men förmodligen är det unga berg som fortfarande växer lite grann, men mycket yngre än sina grannar.

Jag använde mig av stationens servicehus och tog en bastu också. På kvällen började det att blåsa och jag tältade vid ett okej ställe där jag fick lite lä av vinden. Men på natten stormade det och hörde hur vinden ven, tjöt och ibland vrålade och högg tag i mitt tält hela natten. Men jag lyckades att somna kanske vid 1 eller 2 tiden på natten tror jag.

16/7

Dagen efter så gick jag på en liten expedition till ”Jättegrytorna”, mycket vackert. Forsen hade under årens lopp slipat ut, format och fortfarande skapar vacker konst i berget. När jag gick tillbaka hittade jag fel och såg att jag närmade mig ”Elsas bro” och tänkte att jag skulle fortsätta, men jag hittade aldrig ett bra vadställe, så jag fick vända och hitta rätt spår mot stationen igen. På vägen tillbaka träffade jag en som hade tältat och vandrat från Abisko. Han såg inte ut att komma från Sverige från början, men pratade perfekt svenska.  Han tyckte att allt var så vackert och var så glad över hur fint det var i fjällen. Han njöt och skulle gå till ”Jättegrytorna” till lunchen.

Jättegrytorna

Jag gick iväg mot Nikkaluokta och stannade vid ett område där det fanns många tältplatser. Det var ganska så mysigt och jag satte igång en brasa i en stund innan läggdags.

17/7

Nästa dag gick jag upp tidigt och gav mig iväg till Nikkaluokta. Fortfarande varmt och soligt. Jag tog en tidigare buss för att jag hellre ville vara i Kiruna lite och äta. Jag åt en kebabtallrik där jag åt för ett år sedan. Jag gick tillbaka till stationen. Lite konstigt att det tar sån tid att flytta en stad. Man får gå långt för att hitta lite butiker, jaja.

Det står nu att tåget istället för 18:34, så kommer den att komma 22:00 pga ett el-fel i Norge och tåget har blivit stående där. Ja, det blev värre än så. De sköt fram det hela tiden och vid 2 tiden på natten ställde de in tåget, men det ändrades igen. Så när någon ringde till kundtjänst så berättade de att tåget inte kommer att komma. Det kom istället ett tåg som skulle till Boden/Luleå och hämtade upp oss och dom som ville fick bo på hotell. Men jag och en del andra ville hem så snabbt som möjligt så jag ringde kundtjänst. Ja, så nu åker jag dagtåg istället. Jag kom ca 8-9 timmar senare än tänkt. Och kommer få tillbaka pengarna för resan plus 500 kr rabatt på en resa och matpengar för resan.

Ja sammantaget tycker jag att även den här vandringen var äventyrlig, lite dumt att jag inte tog med solkräm, för man bränner sig riktigt ordentligt i sådana här vandringar, speciellt när det hela tiden är så fint väder som det var.

Weekend i Berlin

I mitten av oktober var jag och farsan i Berlin. Jag har inte varit annars i Berlin på över 15 år. Ja, Berlin är verkligen en storstad. Vi såg bl a Brandenbuger Tor, Kurfurstendamm, Potsdamm, Alexander Platz,  East Side Gallery och Tiger Garten.

Vi hade fint väder också och ganska så behagliga temperaturer.

Fjällvandring på Kungsleden

Under sommaren 2017 så fjällvandrade jag på min semester på Kungsleden mellan Abisko och Nikkaloukta. Jag var där från ungefär i mitten av juli och våren var så sen i år där i Lappland att snösmältningen från bergen var i full gång. Ofta träffade man på snöfält och blask och ofta fick man vada. Några gånger ända upp till knäna. Samtidigt så regnade det det mycket också. Det var en eller två dagar som det var lite uppehåll i regnandet. Så man blev rejält blöt. Men det gjorde inte så mycket. Jag tyckte att det var äventyrligt ändå. Jag tappade bort telefonen en gång, men någon hittade den, så jag fick den igen på morgonen därpå. Inget fel på telefonen heller, men jag tror att sd-kortet skadades lite för några av mina tagna bilder var korrupta.

Jag gick inte via Singistugorna som man annars brukar göra, istället vek jag av mellan bergen efter raststugan in till Singivagge – uppför Durlings led (kaffedalen), tänkte bestiga Kebnekaise. Det var svårt att gå på snön där uppför berget så man fick hoppa på en massa stenblock hela vägen upp. Så kargt det var där uppe. Det såg ut ungefär som dödens dal. Ja, när jag var nästan uppe på kammen så började mina ben och fötter bli så trötta, så jag vände. Jag gick nerför till dalen och sedan uppför Vierranvarri och sedan nedför igen via Västra leden istället tills jag kom till Kebnekaise fjällstation.

Här under är några av mina fina bilder som jag fotograferade.

.