11/7 måndag 2022
Jag har länge längtat efter resan och har tyckt att denna skulle vara spännande.
Plötsligt var det dags. Med i samma kupévagn var det två kvinnor som skulle till Nikkaluokta och bestiga Kebnekaise. Sen var det en farsan och son också skulle till Nikkaluokta, men de skulle vandra genom Vistasdalen och upp till Abisko. Men jag skulle till Murjek och sen till Kvikkjokk
13/7
Tåget var bara 5 minuter försenad denna gång. Det vara bara jag och en annan som steg av tåget i Murjek. Han skulle vandra Padjelantaleden. Han sa att det brukar vara fler som stiger av där. Vi fick vänta i Murjek i ca en timma på bussen som skulle ta oss till Kvikkjokk.
Den stannade i Jokkmokk ett tag och då fick alla kliva av och göra något annat. Det finns inte mycket att göra i Jokkmokk. Sen var vi iväg igen. I Kvikkjokk åt jag en pyttipanna innan avfärd. Den dagen var det solsken, varmt och inte ett moln på himlen
Ja, det blev svettigt att vandra fram till Pårtestugan. Fullt av mygg och bromsar och ibland kommer getingar och jagar dom omkring än. När jag kom fram till Pårtestugan så bjöd de på saft och jag fick dricka hur mycket jag ville. De hade en liten sjö där där det var ca 17 grader i vattnet. Men jag badade inte.
14/7
Vägen till Aktse var en lång och brant uppför ett berg. Sen började det att regna massor. Som tur var fanns det en rast stuga där man kunde vänta in på att regnet skulle sluta. Där träffade jag en kvinna som hade vandrat från Hemavan och skulle vandra till Abisko.
När regnet hade dragit förbi var det en ganska jobbig bit nerför och långt. När jag kom fram till sjön tänkte jag ta roddbåten och ro över. Men jag hittade inte stället och det var strömt och började skymma. Så jag rodde tillbaka igen och lyckades inte placera roddbåten på rännan som skulle hålla fast roddbåtarna. Men sen kom den där tjejen från raststugan och hjälpte mig. I raststugan vid båtlämningen var det fullt av mygg. De hade nog ett stort bo inne i taket. Men jag sov där på natten. Vilket jag fick ångra. De störde mig hela natten lång. Den där tjejen sov ute i sitt tält.
15/7
På morgonen kom motorbåten och tog oss över till Aktse. Jag var trött och valde att stanna där över dagen och natten i tält. Det var skönt att vila ut lite. På kvällen var den vedeldade bastun öppen. När man ville kyla av sig kunde man mixa varmt vatten och kallvatten och hälla över sig eller gå ut. Eller så kunde man göra som jag gjorde och tog en hink med kallvatten och hällde det över mig och in igen. Det var varmt och skönt i bastun.
16/7
Jag ändrade planerna lite för jag kände att det hade tagit mer tid och kraft än jag trodde från början att det skulle vara. Men på morgonen åkte jag med båten till Nammasj och skulle börja att vandra där. Hon som körde båten berättade att allt slam bildade de här kanalerna och deltat, så ibland blir det som små öar och på vissa ställen så var det mycket grunt och deltat förändras genom åren så deltat bara växer och växer.
Hon släppte av mig vid Nammasj och efter bara 15 meter så plaskade jag i någon blötmark. Så kan det inte vara tänkte jag så jag letade och letade och hittade en smal stig intill Rapaälven. Det var spännande och vackert ibland försvinner stigarna, så man göra egna ibland. Ofta ser man fotspår även överallt fast stigar saknas.
Stigarna gick ibland precis intill älven och ibland längre in. Ibland så försvann stigarna bara. Jag tror att jag hittade Axel Hambergs favoritplats. Där tältade jag. Det var uppe på en kulle, eller vall, så man hade en fin utsikt mot Rapaälven.
17/7
Nästa dag fortsatte jag. Det var ganska trivsamt med de här slingrande små stigarna. Lulep vassjakågåsj har två stycken grenar där nere enligt kartan. Den första var helt torrlagd. Nästa var lite värre. Nivån nådde upp till ungefär vid knäna. Efter vadet hade jag tappat bort stigen , men längre in hittade jag den igen. Sen var det en hel del blötmark fram till där jag skulle vika av uppåt och in i skogen. Det fanns ingen stig, lite jobbigt, men det gick. Jag såg sen den där renvaktarstugan och fortsatte sen på stigen uppför. Jag började sedan att bli trött och började att leta efter en tältplats vid Lulep vassjakågåsj på ”höga vägen”. Det fanns inte mycket bra tältplatser där. Jag gick fram och tillbaka. Hittade en skaplig. Men det var nog för bra för att vara sant. Det lutade neråt. Så så fort man röde på sig då gled man neråt i tältet.
18/7
Jag har egentligen gått den där ”höga vägen” förut, så det var inga konstigheter och egentligen när jag tänker efter så är nog ”låga vägen” roligare att vandra än ”höga vägen”, tycker jag. Vid Suorkitjåhkkå märkte jag att jag började att få täckning med mobilen och kunde surfa på internet igen. Så det blev en del surf-pauser. Jag hoppade över toppen av Skierrfe och gick till Kungsleden istället och där i korset där man vandrar ner mot Aktse och upp mot Kungsleden norra, där tältade jag. Det var en vacker tältplats.
19/7
Kungsleden är inte heller några konstigheter att vandra. Jag stannade vid Sitojaurestugorna och tältade där när det började att regna en massa. På tältplatsen blev det till slut en massa tält överallt på den lilla ”ängen”.
20/7
Leden mellan Sitojaurestugorna och Saltoluokta känns väldigt lång att vandra. Men det var skönt att äntligen komma i mål. Jag checkade in och hade ett rum bokat och jag kom precis i rätt tid för att även boka en plats till middagen. Det var en Två-rättsmiddag och jag drack öl till maten. Det var en buffé-middag med Röding och potatismos. Jag åt mig riktigt mätt. Senare på kvällen tog jag en bastu.
21/7
Idag var det solsken och fint väder. Jag kunde sitta i solen och sola mig. I Gällivare har de en riktigt god pizzeria som heter Pizzabagarn och får bra betyg av mig. Hela tågresan hem, var det heller inga konstigheter och var i tid enligt tidtabell.
Efteråt så blev jag sjuk och hade hög feber i några dagar, sen blev jag bättre. Jag har skrivit en liten förbättringslista inför nästa sommar om det blir någon.
Christian's blogg 